Brunbjörn (Ursus arctos) är ett växt- och köttätande däggdjur som ingår i familjen björnar och som har ett stort utbredningsområde i holarktis. Grizzybjörn, kodiakbjörn och den utdöda mexikanska brunbjörnen är alla underarter till brunbjörn.
Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud, små ögon och öron samt puckeln över frambogen/skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun. Yngre björnar har ofta en ljusare halsbandslik teckning runt halsen. Brunbjörnen har sommar- och vinterpäls och byter dessa under senvåren respektive tidig höst. Brunbjörnen uppvisar en rad lokala variationer över sitt stora utbredningsområde vad gäller storlek, vikt, skallform och färg på päls. Generellt kan man säga att brunbjörnen är större ju längre norrut den förekommer.
Både kött och vegetarisk mat är björnens föda. Den äter vad den hittar och menyn består av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Svensk forskning har visat att bär utgör omkring 45 % av den sammanlagda födan på ett år. Den näst viktigaste födan är myror, motsvarande 20 %. Björnen äter även gräs, örter och kadaver. De är specialiserade på att slå älgkalvar. I Dalarna, ett av Sveriges björntätaste område med 20–25 björnar per 1 000 km2, dödas årligen omkring 25 % av älgkalvarna av björn. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar. Under våren jagar den som mest och under hösten äter den mycket bär.
I Sverige var björnen det första rovdjuret som fridlystes, vilket skedde 1913. Då infördes starka restriktioner för björnjakt. 1930 uppgick det svenska beståndet till omkring 130 individer.[ De hårda restriktionerna upphävdes 1943. I Sverige var brunbjörnen tidigare kategoriserad som missgynnad men i 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad.
Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud, små ögon och öron samt puckeln över frambogen/skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun. Yngre björnar har ofta en ljusare halsbandslik teckning runt halsen. Brunbjörnen har sommar- och vinterpäls och byter dessa under senvåren respektive tidig höst. Brunbjörnen uppvisar en rad lokala variationer över sitt stora utbredningsområde vad gäller storlek, vikt, skallform och färg på päls. Generellt kan man säga att brunbjörnen är större ju längre norrut den förekommer.
Både kött och vegetarisk mat är björnens föda. Den äter vad den hittar och menyn består av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Svensk forskning har visat att bär utgör omkring 45 % av den sammanlagda födan på ett år. Den näst viktigaste födan är myror, motsvarande 20 %. Björnen äter även gräs, örter och kadaver. De är specialiserade på att slå älgkalvar. I Dalarna, ett av Sveriges björntätaste område med 20–25 björnar per 1 000 km2, dödas årligen omkring 25 % av älgkalvarna av björn. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar. Under våren jagar den som mest och under hösten äter den mycket bär.
I Sverige var björnen det första rovdjuret som fridlystes, vilket skedde 1913. Då infördes starka restriktioner för björnjakt. 1930 uppgick det svenska beståndet till omkring 130 individer.[ De hårda restriktionerna upphävdes 1943. I Sverige var brunbjörnen tidigare kategoriserad som missgynnad men i 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad.
Kommentera